Anna Andersson

Ja, så kan man väl sammanfatta min dag. Berg och dalbana. Psyket eller va fan man kallar det, är inte på topp just nu.
Ena stunden ligger jag under täcket, bävar inför allt plugg, alla sysslor och konflikter man måste ta tag i. Sen helt plötsligt känner jag mig på topp och dansar av glädje.(?) Förstår inte dessa upp- och nedgångar överhuvudtaget.
På ett sätt är det ju bra, när jag mår dåligt vet jag att jag snart kommer att må bra igen, kanske om en sekund ungefär, men det är mindre kul när allt är på topp och humöret bara rasar helt plötsligt.
Herregud, nu låter det som jag har världens depresioner, så illa är det ju faktiskt inte. Har egentligen inget att klaga på, jag vet, det ända jag begär är en mer stabil tillvaro.

För övrigt är det lördag och jag längtar så himlans mkt till jag är 18 och kan gå ut på krogen å dansa! Fast jag längtar ännu mer tills nästa utlandsresa, som jag hoppas blir innan sommarn nångång. UNDERBART, javisst!




Sen hade det ju inte vart fel att kunna dansa riktigt RIKTIGT grymt!